Var o snosade på lillan igår igen.. fick lite abstinens efter att ha varit i morjärv o firat jul hos mamsen..
dock är det med lite kluvna känslor jag far dit.. jag älskar att få lite tid med lillan och ge henne kärlek.. men till saken hör att det känns inte ok för mej att vara där..
det känns som att jag är nån form av nanny som kommer dit och håller ett vakande öga på henne så att dom andra (mamman,mormor och morfar) kan sitta o chilla i soffan..
jag sitter själv i barnkammaren medans dom andra mår gott i vardagsrummet.. det kanske inte är världens mest spännande grej att sitta o titta på ett barn som sover.. jag hade inte haft nåt emot att sitta i soffan med mamman med lillan i famnen och prata lite med mamman om saker o ting.. men det går ju tyvärr inte så länge mormor och morfar är där eftersom åtminstone mormor skyr mej som pesten.. morfar tror jag inte har nåt emot mej men han vågar väl inte gå emot silverryggen och faktiskt ta kontakt med mej..
och fortfarande har jag inte fått ett grattis från vare sej mormor eller morfar.. vilket jag iofs skiter i så länge silverryggen håller sej på sin kant och inte kommer med sina ogenomtänkta kommentarer..
men jag har alltid värnat om att ha bra kontakt med mina "svärisar" (NEJ jag o mamman är inte tillsammans)..
men att dag efter dag sitta ensam i barnkammaren med lillan utan att någon ens kommer in o frågar om jag vill ha en kaffe eller frågar mej om jag vill ta upp lillan o komma o sätta mej med dom andra i soffan tär litegrann på mej..
vet att mamman skulle bete sej annorlunda om inte mormor och morfar skulle vara där..
och jag vet hur mycket dom ställt upp för henne undergraviditeten.. och det ska dom ha stort tack för..
men just nu känns det inge kul o fara dit o hälsa på lillan.. (träffa lillan är givetvis kul).. men det känns fel på nåt sätt..
jag vet inte om jag reagerar fel eller inte.. men att bli förpassad till ett utrymme på 2x2 meter är inte min syn på att vara pappa iaf..
och sen att jag begick ett STORT misstag när jag råkade somna med lillan vid min barm i mammans säng ska vi inte ens tala om.. det fick man minsann inte göra.. inte OK att ta sej den friheten att lägga sej i sängen.. (på överkastet med kläderna på bör tilläggas)
tänker jag fel ??
Huvva, jag blir ledsen när jag läser ditt inlägg... Vad hemskt att de behandlar dig så! Självklart tänker du inte fel, men det tror jag egentligen du förstår själv. Det borde ju varenda människa förstå att man inte behandlar någon på det sättet, att inte ens komma in och prata eller bjuda ut dig i "gemenskapen".. Det är bland det sjukaste jag hört. Och hur i hela friden kan det vara så hemskt att du somnar på hennes säng med lillan? Nä, jag begriper mig verkligen inte på dem. Jag hoppas för din skull att mormor och morfar snart lämnar stan så att du får en åtminstone lite lättare tillvaro med Felicia.
SvaraRaderaKram på dig och kämpa på!
Terése
tack.. jag blir som konfunderad om det är jag som gör fel eller inte därför jag frågar eftersom jag inte varit i denna situation tidigare.. och jag orkar ju inte ta diskutionen med Johanna eftersom jag försöker göra allt för att inte stöta mej med henne just nu.. men det känns som sagt inte helt rätt när jag far dit o hälsar på ...
SvaraRaderaJag är då helt säker på att du inte tänker eller gör fel, jag hade känt precis som du om jag blev behandlad så. Förstår att det inte känns rätt att åka dit som situationen är, och att du inte vill ta upp det. Men det hoppas jag mer beror på att mormor och morfar är där och att du inte orkar stöta dig med dem. För till Johanna måste du ju kunna säga som du tycker och tänker för att det ska fungera i framtiden. Du kanske kan ta en prommis med lillan så slipper du känna dig inlåst iaf :)
SvaraRaderaLycka till med allt!
Kram