För jag låg o funderade till 06:30 i morse på hur jag ska göra med situationen som jag just nu befinner mej i..
Som jag skrev i förra inlägget känns det lite konstigt att fara o hälsa på Lillan.. och jag satt inatt och tänkte fram och tillbaka hur jag ska göra..
ifall jag ska skita i allt o bara köra på som vanligt eller om jag faktiskt ska säga till Johanna att det här går inte..
Att jag vägrar i att finna mej i situationen som den är just nu..
Dock blir det ju ett litet problem redan där.. då jag eg. inte har nåt att säga till om vad som sker i Johannas lägenhet.. vilka som är där osv.
Och jaf vet att Johanna kommer att föklara att "dom har ställt upp för henne till höger o vänster och hjälper henne med allt möjligt"..
Och det uppskattar jag också..
Men jag finner situationen som den är ohållbar.. och jag kan ju inte ställa ett ultimatum till Johanna och be henne skicka hem sina föräldrar..
Och säger jag till Johanna att jag inte tänker komma o hälsa på henne förrän föräldrarna åkt hem så blir ju jag "the bad guy" som inte vill offra lite för att vara med sin dotter..
Och don´t get me wrong.. jag VILL verkligen spendera tid med Lillan så mycket det bara är möjligt..
men inte under dessa omständigheter..
Så jag vet faktiskt varken in eller ut..
Ena sidan vill jag förklara för Johanna att "jag kommer fan inte dit förrän jag blir behandlad som en nänniska"..
å andra sidan så vet jag vilken "shitstorm" det skulle röra upp ... och jag vill inte bråka om dottern..
Fan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar