Har kommit fram till att jag skall göra det som är bäst för dottern och sätta mina känslor åt sidan..
Får väl bara bita ihop och hålla tummarna om att dom inte stannar till Felicia fyller 1 år..
det är ju trots allt hon som är viktigast för mej just nu och då väljer jag att lägga fokus på hennes bästa..
Och jag kommer nog inte att ångra det beslutet lite längre fram i tiden..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar