Började med att Johanna ringer och förklarar att på advokatens rekommendation så kommer jag att få träffa Felicia 1-2 ggr i veckan 2h åt gången..
Tårarna strilade nedför kinden.. Detta var andra gången jag gråter på jobbet.. första gången var när våran hustomte Stefan gick bort..
Började fundera på exakt vad för slags ont jag gjort mot henne då hon väljer att åsamka mej såhär mycket ont..
Men jag kommer verkligen inte på var jag felat..
Hon menade att eftersom jag bara varit där 2 ggr dom senaste 10 dagarna att det måste bli lite rutin över det hela.. att jag ska få "besökstid" vissa dagar..
Orsaken till varför jag varit där så sporadiskt den senare tiden är pga. 2 orsaker.. vi har mer än arslet fullt på jobbet därför har jag varit på jobbet 13 dagar i sträck.. vilket resulterar i en hel del övertid = pengar.. som jag hade tänkt att använda till att ta körkort för att bli mer mobil med dottern i framtiden..
Den andra orsaken är Johannas mamma.. hon har någonting emot mej.. vad det är har jag ingen vidare aning om..
Men de facto att dom bor (?) hos Johanna och har gjort så sen typ i nov nån gång.. så är det ett rent helvete för mej att fara dit o vara med Felicia.. det kommer syrliga kommentarer och div. spydigheter med jämna mellanrum.. och ni som känner mej vet att jag får med konstens alla regler bita mej i läppen för att inte sätta henne på plats..
Senast fick jag en reprimand för att jag "nosade" (gnugga näsorna mot varann) med Felicia.. då kläcktes följande kommentar.. "man ska inte pussa småbarn på munnen".. OK?
Sen blev jag ombedd att lämna bostaden för att dom skulle börja göra sej iordning för natten.. kl var 19:00 och jag var på väg o fara ändå.. 5 sekunder senare kommer "HÖRDE DU VAD JAG SA?"
Det här är inte vad jag trodde att pappa-skapet skulle se ut som..
Igår när vi skrev under pappren om faderskapet så förklarade Johanna att jag får umgås med Felicia hur mycket jag vill.. och att hon kunde komma förbi med henne till mej..
Så igår så pratades jag och Johanna vid och kom överens om att hon skulle komma med Felicia till mej på lördag kl 13:00 så jag skulle få vara med henne samt att Linda o Terese skulle få träffa lill-tösen..
Idag så får jag besked om att det inte kommer att hända.. hörde inte riktigt orsaken men det var nåt i stil med att hon behöver vara i en omgivning hon känner igen sej eller nåt liknande.. fattade inget.. men att vi var mer än välkomna dit o hälsa på imorgon.. vilket vi ska göra..
Så där kan vi snacka om kovändning.. men men jag är inte speciellt förvånad över nånting nå mer..
Jag orkar verkligen inte med sånt här just nu.. har gjort allt jag kunnat för att visa att jag finns där för Felicia..
Har fått en herrans massa meddelanden via FB ang. det här jag går igenom just nu..
Och jag blir överväldigad över den respons och tid ni lägger ner på att ge mej tips, råd och framförallt stöd..
Vissa av er skriver typ flera A4:or med tankar, tips och styrkekramar..
Jag uppskattar det något oerhört och tar till mej det ni skriver.. även fast jag e ganska värdelös på att svara er..
Sorry.. :-(
Ska torka mina tårar än en gång denna dag och bege mej in till stan för att möta upp några kära vänner.. som mitt trasiga liv till trots och mitt eviga gnällande och mina problem alltid ställer upp o finns där..
Ni vet vilka ni är och jag älskar er för att ni är just dom ni är..
Puss&Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar