Idag fick jag ett smärre psykbryt på först lule kommun och därefter Johanna..
Jag är ju inte "officiellt" pappa till Felicia ännu då vi har väntat på att få göra ett faderskapstest för att en gång för alla fastställa att det är jag och inte den andra killen som är pappa till Felicia..
Johanna har ju skickat in papprena ang. testet till kommunen under mellandagarna.. och jag har frågat Johanna varje gång vi träffats/pratat om hon hört nåt nytt.. och då har hon fått till svar att "bla bla röda dagar, ledigt osv osv"..
Så idag blev jag less och frågade Johanna om namnet på den personen hon haft kontakt med..
Sagt och gjort.. jag ringer upp och förklarar att detta är verkligen inte acceptabelt.. att jag som en ev. nybliven pappa ska leva i ovisshet under en relativt lång tid...
Som svar får jag "ja jag såg att det här ärendet hamnade på mitt bord.. men jag kom tillbaka från min ledighet först i torsdags förra veckan"..
SWEEET!!!!
Sen får jag en tid för att göra testet den 31:a januari.. och vanligtvis brukar det ta ca. 2-3 veckor innan svaret kommer...
SWEEEET!!!!!
Alltså måste jag vänta i minst 4 veckor till innan jag vet ifall jag är pappa eller inte..
Och psykbrytet på Johanna kom efter att jag hade pratat med tjommen på kommunen så ringde jag johanna och förklarade hur jävla irriterad jag var över situationen och att jag måste vänta i en jävla massa veckor innan jag får veta resultatet..
och jag gillar inte Johannas reaktion "mwahahahahaha.. inte tar det så lång tid"... att skratta just vid det tillfället var inte ok..
Jag mår skit av att inte veta ifall jag är pappa eller inte.. visst morsan säger att hon har min mun och så.. men jag vill nog ha lite klarare bevisning..
Så att Johanna då bestämmer sej för att döpa Felicia (eller Miraana som hon numera tydligen heter) innan vi fått reda på vem pappan är går jag inte med på..
Att fara på dopet och vara med och döpa barnet som kanske 4 veckor senare visar sej vara någon annans kommer inte mitt psyke att klara av..
Och om Johanna inte vill vänta tills det är fastställt att jag verkligen är pappan så tänker jag avstå dopet..
EXTRA EXTRA.. this just in:
jo.. Johanna ringde just och surrade lite.. och jag förklarade att varför inte vänta tills allt e klart o sen ha dopet..
Svar: "för att då hinner hon växa ur dopklänningen" (hon har sytt en dopklänning i 6:an som MÅSTE användas)...
Jo jag kanske överreagerar nu återigen men situationen från min sida är INTE ok...
Så ingen dopfika heller på lördag för er som hade tänkt o komma..
Men herre gud den kvinnan e ju inte klok :(
SvaraRaderaför det första så skulle johanna kanske varit mer förberedd på faderskaps test då hon vetat från första början att det finns 2 alternativa pappor, det pappers arbetet fixar man med UNDER graviditeten, så att när barnet kommer tar dom blodprov skickar in sen kommer svaret så fort som möjligt. så gjorde jag. Det är inte ok mot dig att det blir så här, du överreagerar inte, man ska inte behöva gå om kring i ovisshet, tänk om du fäster dig vid lillen å så visar det sig oturligt nog att du inte är hennes pappa, ska ingen behöva utstå. och dopet hade hon ju kunnat vänta med respekt för dig, tror knappast hon hinner växa ur den på 4 veckor, hon har väl inte sytt en dock variant :)
Kram!!
Men kära du, att du orkar! Visste inte ens att det fanns några tveksamheter kring vem som var pappa, vilken fruktansvärd situation att behöva hamna i. Starkt jobbat dock! Jag hoppas att (och håller alla tummar för) resultatet på testet blir som du önskar och att du kan få fokusera helt på att vara pappa.
SvaraRaderaHade jag bott närmare hade jag kommit med största godispåsen i världshistorien till dig, stor kram!
jo men hon har varit förberedd.. men orsaken till att det har tagit sån tid säger dom kommunen är för att dom har haft julledigt osv.. men hade jag vetat att det skulle dra ut så här länge på tiden så hade jag ringt och fixat testet samma dag som Felicia föddes.. allt går om man är tillräckligt bestämd.. ang. dopklänningen så förstår jag om det är viktigt med hennes egensydda klänning.. men jag tror nog att det är minst lika viktigt att veta vem pappan är.. alltså jag hade bara velat ha en namnceremoni då jag är ateist och inte det minsta troende.. men ställer upp på ett dop.. bara det är fastställt att jag är pappan.. undra hur min syrra tänker (hon ska bli gudmor)..
SvaraRaderaoch sen har jag hört att det faktiskt går att sy ut klänningar som är för små... (hade fan en 4:a i syslöjd)
SvaraRaderaja.. orkar och orkar.. tror ju och hoppas på att jag är pappan.. det är väl det som får mej att hänga kvar.. men det hade varit kul om Johanna kanske en endaste gång satte sej in i min situation... då kanske hon skulle öppna ögonen..
SvaraRadera