Nu är det nog!

Har satt ner foten en gång för alla..
Ska inte vara mjäkig och låta mej köras med fram o tillbaka..
J har avbokat dopet på lördag och det blev ett jävla hallå pga. Faddrar, dopklänningar och det ena med det andra..
Jag bryr mej eg. Inte märkvärdigt om hon döps i en kyrka eller inte..
MEN om hon döps i en kyrka så vill jag givetvis vara där i egenskap av far till dottern.. Så att man slipper frågor om eventuella foton i framtiden som "var e pappa på bilderna"
Och om det är så att en dopklänning och faddrar är viktigare än att faktiskt ha med pappan på dopet så blir jag väldigt orolig!!

Och sen gillar J tydligen inte att jag "kastar skit" på henne...
När och var har jag gjort det??
Säger bara sanningen sett från min sida..

Och så fick jag höra att jag festat bort hela sommaren istället för att vara där för henne under graviditeten..

JoJo.. Lätt att umgås med nån som flyr landet och spenderar hela semestern i stugan.. Och så är det jag som skickat meddelanden för att kollat att allt går bra med dom.. Har inte EN ENDA gång fått ett spontansms om att "här går allt bra.. Hur är det med dej??"

Och att jag har umgåtts med mina vänner under min semester som har varit det största av stöd för mej under denna tid när jag har mått skitdåligt är en självklarhet.. Hade nog inte klarat mej utan dom.. Och då har jag oftast pratat om J och barnet..

Måste ju betyda att jag är alkoholist..

Nä nu är det bara att vänta tills resultaten kommer och hoppas på att det är positivt så att jag till slut har lika mycket att säga till om..

För nu är det färdighaft!!

Och stort tack till alla er som faktiskt tar er tid att läsa och kommer med tips, råd och stöd åt mej..
Mycket kärlek till er