Jag är verkligen inte ute efter att fiska sympati eller empati.. (är inte det samma sak btw?)
Men jag undrar om jag har reagerat fel i "johanna-gate" affären??
För nu har hon kommenterat ett inlägg med att jag visst ska få vara med och ja.. se när barnet väl fötts.. och so far so good.. (babysteps).. men så har det inte låtit tidigare.. då har hon minsann hävdat att jag inte ska få vara med i förlossningssalen och bevittna hennes svettningar, kräkningar och alla jävla shenanigans däremellan.. och JA.. jag känner mej fortfarande som en avbytare i hela den här soppan..
Nu till frågan.. tycker ni att jag reagerat fel när jag anser att Johanna begått fel i mina ögon när hon till första UL tar med sej en vän.. utan att ens tänka tanken på att fråga mej först om jag tycker att det är ok?? eftersom det är mitt första barn så är det iaf. i mina ögon en ganska stor grej att få sej första livebilderna på sitt kommande barn.. och nånting man delar med mamman och i viss del då barnmorskan...
det och hela den här förlossningsdealen (som jag då tydligen har missförstått enligt henne) är det som har fått mej att känna mej utanför...
har jag reagerat fel??
Det har du absolut inte gjort, och tro/tyck inget annat! :-O
SvaraRaderaNu vet jag ju inte alls vad som lett till ert break up men föräldraskap är inget man får snuva någon på, varken en förälder eller ett barn. Jag hade sett det som självklart att den blivande fadern skulle få vara med på både ul och förlossning, för att kunna få en anknytning till barnet så tidigt som bara möjligt går. Ett barn har rätt till båda sina föräldrar, något många glömmer bort i allt tjafs. Önskar dig all lycka och jag hoppas att jag får se mini-du live någon gång. =)
SvaraRadera//Ninni
break-upet kom till följd av att jag blev less att hamna i periferin.. jag är fullt medveten om att hormonerna gör gravida kvinnor lite koko i kanelen.. vi hade träffats 1 gång under loppet av 2 veckor och det för mej är lite väl lite med tanke på att vi ändå bor i samma stad o allt.. och helt plötsligt hade vi ledigt i 5 dagar samtidigt.. (hände typ aldrig att vi hade mer än 1 dag ledigt samtidigt) och då bestämmer hon sej för att pysa iväg till finland och vara med sin morsa i 5 dagar.. visst hon är en vuxen människa o fri att göra vad hon vill men att inte ens bli tillfrågad om ifall vi skulle hitta på nåt tillsammans åtminstone 1 eller 2 dagar... det sved nå djävulskt inom mej.. då kände jag mej så bortstött.. som svar på varför hon bara drog till finland var "min familj betyder allt för mej".. tack för den.. och då hade hon ändå varit hos sin morsa 2 helger före.. så hon prioriterade bort mej helt enkelt.. och visst kan jag ta en hel del dynga men inte fan tar jag allt.. besviken och förbannad skickade jag ett sms till henne där jag påpekade att eftersom hennes morsa o hund verkar betyda mer än jag för henne så kunde hon ju bilda familj med dom istället.. och som svar på det hade jag en lapp på köksbordet 4 dagar senare och en nyckel på hallmattan.. på lappen kunde man bla. läsa "synd att du inte hade mer tålamod"... så frågar du henne så gjorde jag slut.. och frågar du mej så gjorde hon slut.. och jag hoppas att barnet har rätt till båda föräldrarna.. men för första gången så börjar jag bli orolig.. för hon börjar ändra allt hon har sagt åt mej... det här med förlossningen så skulle jag snällt få vänta i korridoren tills allt e klart.. från början till slut... nu får jag tydligen vara med men måste ut sen när barnet väl kommer.. och eftersom hon har lovat att jag ska få träffa barnet hur mycket jag vill är jag rädd att det kommer att ändras det också snart.. men då jävlar åker handskarna av...
SvaraRaderaNä, tycker inte heller du har reagerat fel.. Har ju verkligen ingen erfarenhet av såna här situationer, men det är väl rätt vanligt att pappan känner sig utanför även när man är i en relation med mamman. I den här situationen är det ju ännu viktigare att hon försöker göra dig så delaktig som möjligt eftersom ni inte är tillsammans. Jag tycker det är märkligt att hon har ändrat sig(?) angående förlossningen nu. Eller är det bara ett försvar på fb? Jag tycker att hon verkar ha agerat egoistiskt i många situationer, hormoner eller inte. Det kan man väl inte skylla på hur länge som helst. Jag känner ju inte Johanna för fem öre och har inga planer på att smutskasta henne. Men jag förstår verkligen att du känner dig åsidosatt när hon t.ex. tar med sig en kompis på ultraljudet (MYCKET konstigt att inte kolla med dig innan). Okej att hon vill ha sin mamma med på sjukhuset, det kan jag på ett sätt förstå. Hon verkar ju ha en väldigt nära relation till henne. Samtidigt så måste det ju kännas väldigt konstigt för dig att sitta där inne tillsammans med hennes mamma! Men att utesluta dig helt och hållet tycker jag inte är okej! Du har ju visat hittills att du ställer upp och är engagerad, så självklart ska du vara med när det är dags. Angående om du ska vara med vid krystvärkar eller inte känner jag inte att jag kan uttala mig om. Men givetvis måste det kännas väldigt konstigt för dig att inte få vara med när barnet äntligen kommer ut... Ja, komplicerad fråga och situation är nog slutsatsen.. Hoppas verkligen ni hinner komma fram till en lösning som känns bra för er båda innan det är dags!
SvaraRaderaOk. Skönt o få andras synpunkter på mitt agerande också.. För det här är som sagt första gången för oss båda.. Och jag VILL vara med så mycket det är möjligt.. Bara det faktum att jag missat varenda "spark" som lillen har utdelat svider i hjärtat.. Hade kunnat offra en arm för att kunnat ha möjligheten att vara där med handen eller örat mot magen o känna när lillen går bärsärk där inne.. Men det är nånting jag får leva med.. Och jag poängterar än en gång att jag vill inte smutskasta Johanna på nåt sätt, utan jag vill bara skriva av mej och få svar på en del frågor.. Och orsaken till att jag gör det här är för att bespara henne en massa onödig stress..
SvaraRaderaTycker denna dam i fråga inte verkar kunna stå upp i mot sin mor utan på nå snedvridet sätt fortfarande lyssnar på vad sin mamma säger??? ett barn behöver begge föräldrarna lika mycket ... detta e första födelsen av ditt första barn..det går inte att komma sedan och säga jaa kanske du skulle fått vara med , då e det för sent ffs !
SvaraRaderahoppas det löser sig för dig gubben !
gillar inte när nån människa beter sig så idiotiskt mot nån annan! helst när ni snart ska sätta ett barn till världen tillsammans! ett jävla under var väl att inte mamman skulle vara med i sängkammarn och kolla så ni hade samlaget på rätt saätt oxå!! *ASG*
dagens samhälle asså !!
snygg stavning osv av mig ..vart nog upprörd och skrev med horna ut ur pannan! lider med dig jussi och om det börjat så här..hur ska det gå efter den lille får se dagsljuset..jag menar..kommer det samma dumma bortförklaringar och ursäkter då oxå när det är din tur att ha den lille ?? /har själv 4 barn så jag vet hur det kan vara när 2 föräldrar inte bor under samma tak! dessa små behöver begge föräldrarna från tidig ålder för att snabbt kunna identifiera sig / känna trygghet med både en mor och far ! all lycka <3
SvaraRadera